Har nu betat av en tredjedel av den avslutande säsongen om Dexter Morgan. Åtta säsonger har det blivit och nu är det finito. Det har varit lite av en kvalitetsmässig roller coaster att följa den seriemördande kriminalteknikern. Säsong ett var briljant och något av det bästa jag har sett i TV-serieväg. Säsong två klart sevärd om än inte lika välskriven. Trean kändes som att den gick på tomgång men ändå fortsatte jag att följa serien. Säsong fyra var betydligt vassare mycket tack vare John Lithgows gästspel som the Trinity Killer. Säsongsfinalen i fyran var grym. Säsong fem var ingen höjdare och historien med Lumen var väl inte överdrivet kreativ. Snark. Säsong sex hade lite mer nerv genom de religiösa morden men är även den långt ifrån säsong ett-två kvalitetsmässigt. Säsongsfinalen var även här bra vilket gav fansen lite hopp inför säsong sju. Hoppet släcktes dock lika fort som min livslust en måndag morgon. Sjuan är riktigt svag. Hela ploten med Dexters nya seriemördande flamma är hur trist som helst. Förstår förresten inte varför de envisas med att kasta in dessa krystade jävla kärlekshistorier i serien? De passar verkligen inte in med tanke på den karaktärskildring av Dexter serieskaparna byggt upp under de tidigare säsongerna. Riktigt påklistrat och fånigt. Säsongsfinalen var ett lika stort antiklimax som säsongen i övrigt. Nej, lite större.... Enda höjdpunkten var Ray Stevenson i skurkrollen. En riktigt stark insats från en underskattad skådespelare. Fyra avsnitt av den sista säsongen är nu avklarade och än så länge är den ok. Varken mer eller mindre. Bättre än förra säsongen men konceptet med über-kriminalpsykologen som behöver Dexters hjälp känns lite desperat. Känns lite som att skriva om grundpremissen med serien men hyggligt spännande är det i alla fall. Än så länge.
Michael C Hall som Dexter har trots manusets toppar och dalar varit konsekvent bra. Scenerna i början av serien när han "bryter den fjärde väggen" är underbara. Varför slutade de med det? Och varför är Dexters irriterande jävla syster fortfarande vid liv? På allvar, om hon inte ryker på ett ordentligt översadistiskt och utdraget vis blir jag ledsen i ögat. Jennifer Carpenter har lyckats med något så ovanligt som att bli en sämre och sämre skådis sedan starten 2006. Skall tilläggas att hon redan då var rätt kass. Maken till överspel är sällan skådad.
Trots den tråkiga formkurvan skall det bli intressant att se hur de syr ihop det hela. Misstänker dock att jag kommer bli besviken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar