Dagen då Bruce Willis gav upp

Jag gissar att det var en regnig dag för drygt åtta år sedan. Hushållerskan hade pissat i de cornflakes han avnjöt medan han gick igenom det ena kassa manuset efter det andra. De senaste åren hade han kommit underfund med att hans fortsatta framgång inte var kopplat till kvaliteten i de filmer han medverkade i. Den lättköpta publiken verkade i de flesta fall ändå lösa biobiljett och pengarna rullade in likväl. Det var dags att släppa på den sista spärren vad det gäller kritiskt granskande av kommande filmer. Fuck it.

Bortsett från Looper förra året får man gå tillbaka till 2005 för att finna något av intresse. Året då han medverkade i Sin City och den underskattade Hostage. En riktigt spännande film där han ger en genuint bra rolltolkning. Sedan dess har det barkat rejält utför vilket är synd då han i grunden är en genuint bra och karismatisk skådis. Die Hard 4.0 är en nästan ok film och hade kunnat matcha del tre om filmbolaget hade låtit filmen vara R-rated, vilket var planerat från början. Att tolv år efter trean få återse John McClane som nykter alkoholist, rök-och svordomsfri och med nyvunna superkrafter (?) var inte vackert och kommer aldrig att förlåtas. Fy fan vad fånigt och synd på en film som ändå hade potential. När det utannonserades att del fem A Good Day To Die Hard (t o m titlarna blir sämre och sämre) inte skulle bli urvattnad PG13-action tändes ett litet hopp. Tills de första recensionerna började komma in i alla fall. Jag såg den i våras och jag känner mig fortfarande lite smutsig. Ärkesopan John Moore som även har Max Payne-filmatiseringen på sitt samvete bör inte få göra film och jag vet inte vilka hållhakar han har på filmbolagen. Något riktigt saftigt måste det vara. Filmen är lika mycket Die Hard som min röv, har inget som för filmen framåt (explosioner räknas inte) och med en nyvaken Bruce helt på autopilot. Humorn består av att Bruce skrikgnäller I'm on vacation 150 ggr oavsett sammanhang. Det bästa är att han inte ens är på semester då han åkt till Ryssland för att hjälpa sin son. Men men, petitesser... Det är tragiskt att bevittna en från början grym filmserie rövknullas så hårt. Att Die Hardest (vaffan sluta nu) kommer 2015 känns mer som ett obehagligt hot än ett vackert löfte. Det kanske är dags att plocka fram det gamla manuset till crossovern mellan Die Hard och tv-serien 24 som var på G för några år sedan. Filmen som skulle heta.... Die Hard 24/7. Jesus. Oddsen för att den idén kunnat sluta väl är låga men slutresultatet hade med största sannolikhet i varje fall haft ett underhållningsvärde. Förresten, jag vill också jobba med att komma på filmtitlar. Om någon vet hur man fixar ett sånt gig, vänligen hör av er.

För några veckor sedan kom även nyheten om att Willis hoppar av Expendables 3 efter att inte ha fått igenom sitt lönekrav på 4 miljoner dollar för fyra dagars arbete. Stallone gjorde the only classy thing och kallade Bruce girig och lat på twitter. Istället slänger de in Harrison Ford i den redan fullpackade rollistan. Tja, varför inte? Det blir nog kul även utan Willis då de första två filmerna har bjudit på några sköna timmars nostalgitripp. Underbart överdum pang-pang med de flesta avdankade actionikoner som någonsin stått framför en kamera. Till skillnad från AGDTDH finns här en charm och en känsla för vad fansen vill se. 

Som lök på laxen kan vi avsluta med en jävligt skum intervju Bruce gjorde för att promota Red 2 för några veckor sedan. Det gör ont att se reporterns försök att hålla god min när Bruce gör allt för att vara ett sånt stor A-hole som möjligt. Jamie kanske inte ställde de mest intressanta frågor men det hade nog inte spelat någon större roll då Bruce verkade svara på något helt annat.

Fin jingel för radiokanalen BTW.