Abandon all hope ye who enter here

Lite dramatiskt men det är tydligen viktigt med en uttrycksfull inledning. Rubriken har även en koppling till namnet på denna färska filmblogg. Flott som fan. Det kändes som att det var dags att fylla detta cineastiska tomrum på nätet och då jag alltid har varit något av en pionjär föll det sig naturligt. Det var min kloka vän som häromdagen föreslog att jag skulle starta en filmblogg för att brancha ut lite så att säga. Mitt spontana svar var att det finns en och annan som redan gör detta och som gör det bra. Han kontrade med "tror du Paris Hilton tänkte så när hon satsade på en skådespelarkarriär? Det finns så många bra, inte kan väl jag?" Well played sir. Har i min andra blogg klämt in en och annan kort filmrecension. Gjorde i ett inlägg ett försök till att recensera fyra filmer när inlägget egentligen handlade om något annat. Jag avbröt försöket. Att film får ett eget forum är nog inte så dumt. Eller jättedumt. Vi får se.

Så här är vi nu mitt i ett första krampaktigt steg mot vad som bara kan bli Paris Hilton-bra. Filmintresset har funnits där sedan ganska många år nu. Något av de första filmminnen jag har är från att som åttaåring ha sett "Den onda dockan". Fanns inte Socialtjänsten på 80-talet? tänker många nu men så illa var det inte. Det var värt några månaders mardrömmar om att Chucky spetsade mig med ett spett. Oklart varför just ett spett då det aldrig användes i filmen men jag gissar på en Freudiansk fallosförklaring. Otäckt på många plan alltså. Därefter följde en uppväxt med det gamla gardet; Stallone, Arnold och van Damme blandat med en hel del skräckfilm. På tidigt 90-tal var det frekventa besök till den lokala videobutiken. Allt var väldigt enkelt på den tiden; antingen såg man film på bio eller så hyrde man film. Whiskeyröst-tanten som ägde den lokala videobutiken gav mig en dag en vacker gåva. Gåvan var en piratkopierad VHS-kassett med First Blood. Hon tyckte att jag hade hyrt den så många gånger att hon själv kopierade den till mig. Inte illa. Några år senare hittade jag en ny dealer genom sonen till min lärare (såklart) som ägde en fräsig Laserdisc-spelare. Ett format som var ett antal år före sin tid rent kommersiellt, opraktiskt och dyrt som fan. Han importerade i alla fall en hel del film som han sedan förde över till VHS vilket man kunde köpa för en, med dagens mått mätt, dyr penning. Tillgången till film såg inte riktigt ut som den gör idag är väl kontentan.

Även om tillgången och utbudet av film nu ser annorlunda ut är mina intresseområden ungefär de samma. Visst är filmsmaken mer blandad vid trettiotvå års ålder men mitt hjärta bankar fortfarande för hederlig och kass 80 och 90-talsfilm. Action och skräck, ju ostigare desto bättre. Detta blandas numera upp med lite drama och komedi men glöm att ni kommer att få läsa om någon artsy jävla pretto-film här. Nix. I huvudsak kommer det att handla om recensioner av film och tv-serier uppblandat med de infall jag får för stunden. Extra kritisk filmkritik a la Kycklingben, rått och äkta.